lördag 10 januari 2015

Kraft, kamrater!

Detta blogginlägg är känslosamt och inte så genomtänkt. Det får vara så. Ondskan exploderar i terror. Syriska barn fryser i Libanon och drunknar i Medelhavet. Misstänksamheten breder ut sig och vinner anseende. Vilken skillnad gör mina futtiga ansträngningar? Uppgivet lättade jag på locket i min klass efter terrormorden i Paris. Jag möttes av nyanserade och kloka funderingar: vi måste förstå varandra, inte kategorisera varandra. Ondskan har ingen nationalitet eller religion. 

Vi har mycket att göra nu. Håll ihop och försök ingjuta mod i ungarna vi jobbar med. Med envishet, mod och kärlek ska vi lyckas övertyga dem och varandra om en bättre framtid med lite mer fred, tolerans och tillförsikt. Kraft, kamrater!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar