lördag 16 maj 2015

Dags att summera och ladda om eller Kill your darlings!


I början av förra sommaren gjorde jag ett stort förberedelsearbete för att stå bättre rustad inför mitt nya arbete. Jag läste kursplaner, läromedel och tips om upplägg. Sedan konstruerade jag egna matriser, textmallar och grovplaneringar. Somligt har visat sig mycket användbart. Annat har inte fungerat alls, eftersom eleverna har behövt mer stöd och struktur än jag hade räknat med. Under året har jag samlat erfarenheter i klassrummet och i det utvidgade kollegiet samt försökt att koppla dem till varandra; jag har förmedlat till andra om hur jag har arbetat och hur jag har lyckats och jag har inspirerats av andra lärare att prova deras arbetssätt i mina egna grupper. Förutom alla nya lärdomar om ämnet och den nya målgruppen, har jag numera också min egen sviktande ork att ta hänsyn till, sedan oroande symptom på stress och utmattning har blivit en del av min vardag. Efter ett roligt och lärorikt, men frustrerande och slitsamt första år som svensklärare i en yrkesförberedande gymnasieskola börjar jag nu se klarare hur jag ska planera och prioritera inför nästa läsår. Jag kommer att ha tre klasser i Svenska 1 och två utökade kurser: en i Svenska 2 och en i Svenska 3.

Svenska 1

Jag har lärt mig den hårda vägen att struktur och motivation är viktigast. Jag måste vara tydlig och konsekvent. Instruktion är viktigare än information. Vi har gott om tid i kursen. Utmaningen är att använda tiden rätt, så att eleverna verkligen förstår vad de ska göra och gör rätt saker, så att de utvecklar sina förmågor i ämnet svenska. När jag i höstas ställdes inför dessa kepsprydda pojkgrupper med sina splitt nya datorer, insåg jag inte till fullo vilket smörgåsbord jag dukade upp: varsin dator (och mobil) med spel, Youtube, Skype med flera media, och så lite skoluppgifter som försökte göra sig gällande mitt i bruset. Jag mötte en kollega som på några minuter gav mig större förståelse för min nya målgrupp än alla sommarens förberedelser. Han sa:

Du måste ta med dig allt material till varje lektion, det vill säga böcker, uppgifter på papper, skrivpapper och pennor. Många orkar inte ens ta med sig sina datorer. Du kan aldrig planera för något arbete som sträcker sig över mer än en lektion, eftersom du inte vet hur många som kommer nästa gång. Till slut ger jag exakt samma prov som omprov gång på gång ända tills de klarar av det. 
Följande klipp illustrerar det drastiska budskapet på ett träffande sätt:
Känslan av att försöka tvinga eleverna att lämna in sina rester

Jag lyssnade uppmärksamt på denna pessimistiska redogörelse, men att helt ta in det är en annan sak. Min strategi var nämligen att erbjuda alla uppgifter digitalt, så att eleverna skulle slippa hålla reda på papper. Andra, lite mer optimistiska tips, som har hjälpt mig att anpassa min undervisning för att nå eleverna bättre, har jag fått av Maria Olsén och Maria Edgren. Efter ett tag tröttnade mycket riktigt några elever på att bära med sig sina datorer och dök upp utan. Då blev jag tvungen att tillverka pappersuppgifter, dela ut skrivpapper och låna ut pennor. Jag upptäckte också att de flesta faktiskt föredrog att läsa på papper, så till slut erbjöd jag papper till alla som ville ha. Det ständiga spelandet och surfandet då? Ja, där har jag gått igenom olika perioder. Ibland har jag kollat stenhårt genom att ständigt gå omkring bakom eleverna och på så sätt fått fler att jobba mer. Ibland har jag med gott resultat koncentrerat en uppgift till provformat, så att alla åtminstone någon timma har kunnat arbeta koncentrerat. Ibland har jag för stämningens skull släppt dem fria att arbeta utanför klassrummet med eget ansvar att bli klara med följden att somliga inte alls blir klara. Jag har ingen universallösning på problemet, men jag kommer att vara bättre förberedd i höst. Inte minst kommer min beredskap inför villkoren att skapa bättre utrymme för ett strukturerat arbete med läsförståelse. Det fick jag i stort sett lägga åt sidan under året. Här har jag mycket egna ideer och även litet egen erfarenhet från högstadiet, men både Åsa Edenfeldts och Jenny Edvardssons bloggar är viktiga inspirationskällor

En annan strategi, för att inte säga käpphäst, som jag nu omprövar, är det omfattande arbetet med formativ respons i Google Drive. Jag har lagt många, många timmar på att lära eleverna hur Google Drive fungerar och på att hemma läsa och ge respons på uppgifter. Arbetet har delvis skett i motvind, eftersom eleverna i alla andra ämnen har skrivit i Word, lämnat in i Fronter och sedan väntat på kommentarer. Mycken möda har ägnats åt att instruera elever som har svårt att klara av ett arbetssätt och ännu svårare att hantera två olika. En betydande grupp elever har faktiskt tagit till sig min respons på ett bra sätt och verkligen utvecklats på ett tydligt sätt, men för det stora flertalet tvingas jag nu erkänna att jag kunde ha lagt en del av min tid på annat än att ständigt kolla och kommentera hur långt de hade kommit, t ex på att ge mig själv en berikande fritid eller helt enkelt välbehövlig vila. Under perioder har jag arbetat alldeles för mycket. I höst går kommunens skolor över till lärplattformen Vklass, och jag ser fram emot ett förenklat arbete med kommunikation och dokumentation.

Svenska 2

Jag inledde med antagandet att jag skulle kunna förvänta mig ett mycket större engagemang från elever i en utökad, frivillig och högskoleförberedande kurs. Jag målade med stora penseldrag upp mål och innehåll för kursen, gav eleverna möjlighet att diskutera fram förslag till arbetsformer och gav dem därefter en ganska fri och kreativ skrivuppgift i argumentation. Jag hade rätt i mitt antagande så tillvida att eleverna hade mycket större förmåga och självdisciplin att utföra och slutföra uppgifter än de hela klasserna i Svenska 1, men det egna engagemanget överskattade jag. Att elever utökar sin utbildning med de högskoleförberedande kurserna i svenska och engelska betyder inte att de är explicit intresserade av ämnena, utan även här finns ett stort motivationsproblem, fast av en annan art och på en annan nivå.

På många sätt är denna kurs för mig en akilleshäl, eftersom litteraturen har så stort utrymme, och på det området har jag inte lika gedigna kunskaper som inom språket. För att kompensera detta, har jag visat inspirerande program från UR om olika litterära epoker. Jag inser nu att mycket i dessa fina filmer främst intresserar och inspirerar oss som redan har en positiv inställning till litteratur. De nådde inte riktigt ända fram. Efter den erfarenheten insåg jag att jag i högre grad bör lita på min  förmåga att göra litteraturhistorien levande i egen framställning. UR-filmer har fortfarande sin plats, men jag utnyttjar oftare möjligheten att skapa klipp, så att jag kan koncentrera mig på det viktigaste eller roligaste, och presentera resten på annat sätt. Det som fungerar bäst är som alltid att läsa korta texter eller utdrag för att sedan reflektera över dem enskilt och tillsammans. Jag har lagt mycket tid på att hitta bra texter och skanna färgbilder. Nu vet jag att de flesta föredrar att läsa på papper i stället för på dator, och jag undersöker möjligheten att investera i nya läromedel för Svenska 2, så att eleverna ska kunna läsa i riktiga böcker med färgbilder. Eleverna är arbetsvilliga om bara innehållet konkretiseras och bryts ned tillräckligt. Min unge och begåvade kollega Erik Hermansson, tillika historielärare, har givit mig bekräftelse på mina tankar och inspiration att utveckla det arbetet.

Arbetet med grammatiken var nyskapande och lärorikt för både mig och eleverna. Modellen som jag har lånat av Katarina Lycken Rüter och Charlotta Aspelin, har jag beskrivit tidigare. Varje elev fick studera språket i en egenhändigt skriven text utifrån frågeställningar och skrev sedan en laborationsrapport. De flesta valde en argumenterande text. Det gick både bra och dåligt. Bra var angreppssättet. Eleverna tyckte att det var meningsfullt att använda grammatiken för att förbättra sitt eget språk, och många fick upp ögonen för vad de kunde utveckla. Dåligt var att jag lade mig på fel nivå. Flera elever saknade grundläggande kunskaper om ordklasser och satsdelar. En lätt repetition räckte inte för att de skulle kunna använda begrepp som exempelvis nominalfraser. Sedan dess har flera lärare berättat på Facebook om sina egna upplägg, och detta arbetsområde är absolut något jag kommer att göra om i modifierad form. Naturligtvis har jag höga mål för elevernas språkutveckling, men jag måste möta deras utvecklingsbehov där var och en befinner sig, till exempel att använda de och dem eller att binda ihop texten med sammanhangsord. Utbyggda nominalfraser får komma senare.

Svenska 3

Största utmaningen trodde jag, men det visade sig bli veckans belöning, tack vare mycket tålmodiga och ambitiösa elever. Dessutom ligger tyngdpunkten på vetenskaplig text, och det är ju mer "min grej". I början av året vann jag gehör för att införskaffa Svenska impulser 3 till varje elev, och det visade sig vara ett lyckokast. Både jag och eleverna har haft stort stöd av boken, främst för att skapa förförståelse och för att repetera. Även i denna kurs är litteraturen ett utvecklingsområde för mig, och jag måste grunna på hur jag går vidare med att bygga upp en rimlig progression mellan de olika kurserna. Här är Maria Bivesjös ideer inspirerande, vilket framgår av hennes Wikispace. Talande och skrivande under de olika svenskkurserna har olika fokus: 1) kreativt, 2) journalistiskt och 3) akademiskt. Inspiration till att konstruera bra skrivuppgifter på rätt nivå har jag fått av flera kollegor i det utvidgade kollegiet, bland andra Henrik Birkebo, Martin Ahlstedt och Ann-Christine Norman. Jag var väldigt nervös inför det nationella provet, men de flesta elever lyckades bra. Det är emellertid ingen garanti för att nästa grupp lyckas, men jag vet nu vad det är som gäller: mängdträning i pm-skrivande. Tack vare stenhård planering fick jag ihop kursen. Bästa ögonblicket jag tar med mig från denna kurs och grupp är högtidstalen med långbord, duk och bubbel i glasen.

Personligt och allmänt

Att inspireras av andras beskrivningar av bra undervisning är på både gott och ont. Det har gett mig trygghet inför nya moment i en situation, där jag kanske hade behövt lite mer stöd på min nya arbetsplats. Avigsidan av att ständigt ta del av andras "uppvisningar" på nätet är att det uppstår en stor diskrepans mellan vad jag skulle vilja göra och vad jag förmår göra. Elevernas underprestation och de nya kurserna har varit tuffa utmaningar att möta, men minst lika tufft har jag haft det med mina egna ambitioner, förväntningar, komplex och tankemonster, som till exempel handlar om att jag inte håller måttet, att mitt arbete inte gör skillnad eller att jag inte gör skäl för min karriärtjänst. Jag redde ändå ut det. Det blev ett skapligt år, givet förutsättningarna, och nästa år kommer med största sannolikhet att bli mycket bättre. Jag ser fram emot att få arbeta utifrån en ny säkerhet, den som en gnutta erfarenhet ger, och med större utrymme att utveckla undervisningen, inte bara min egen. Mitt försteläraruppdrag har än så länge mest handlat om ämnesansvar och prövningar, men jag kommer att få lite mer tid till utvecklingsarbete nästa år.

Jag vågar allt mer tänka att jag håller måttet och att mitt arbete gör skillnad, kanske till och med att jag förtjänar min karriärtjänst. Alla måste få ha en startsträcka. Jag duger.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar