torsdag 12 oktober 2017

Hyllning till Mattias Axelsson och hans effektiva undervisning

Runtom vårt avlånga land stretas det på i klassrummen med beprövade metoder, som fungerar. Samtidigt får vi ofta veta att vi måste förnya oss och göra skolarbetet mer spännande och annorlunda. Det ska vara kul att gå i skolan. Inget ont i lite variation, men det mest traditionella är ofta det mest effektiva. Alltfler påpekar också att lärarledd undervisning bäst gynnar de elever som har av olika anledningar saknar en egen "motor". Traditionella genomgångar och kunskapskontroller fungerar alltså kompensatoriskt, till skillnad från arbetssätt, vilka kräver att eleverna i hög grad själva hittar och upprätthåller sitt fokus.

Detta inlägg är en hyllning till det klassiska och noggranna lärarledda sättet att studera ett ämnesinnehåll. Så här går det till:

1. Läs igenom texten tillsammans. Läs gärna högt.
2. Stanna upp då och då och stryk under viktiga saker.
3. Förklara och skriv upp svåra eller nya ord och begrepp.
4. Låt gärna eleverna bearbeta innehållet genom att besvara frågor, så kallade instuderingsfrågor. En uppgradering (tack, Charlotte Neumann!) är att låta eleverna själva formulera frågorna.
5. Ge eleverna i läxa att repetera texten hemma.
6. Kontrollera elevernas kunskap med hjälp av skriftliga enskilda frågor (prov).

Nätkollegan Mattias Axelsson förundras på Twitter över att det som han och många av oss andra har upptäckt är en effektiv undervisningsmetod, inte alls efterfrågas på samma sätt som  ”nya”, ”inspirerande”, ”elevaktiva” och ”innovativa” arbetssätt. Jag skulle faktiskt vilja påstå att metoden är elevaktiv, och därför fungerar. Dessutom är den lärarledd, för vi lärare är ju väl skickade att leda aktiviteter som syftar till lärande.

lördag 7 oktober 2017

Bokbad på bygg

- Vi ska läsa fyra böcker under året.
- Så mycket har jag inte läst i hela mitt liv, kommenterar en av eleverna, och en timme senare, när jag berättar samma sak för en av yrkeslärarna, säger även han:
- Så mycket har inte jag heller läst i hela mitt liv.

För killar läser inte, särskilt inte ungdomar och särskilt inte yrkeskillar. Det där med att läsa och skriva valde de ju bort när de valde yrkesprogram. Det märks. Läsningen går sådär när mängdträningen saknas. Ändå tycker de oftast att det är ganska okej att läsa, åtminstone i skolan. Alltså är det mitt ansvar som svensklärare att låta dem läsa. Vem skulle annars göra det? För läsning är bra, för hjärnan, för själen, för empatin, ja för allt möjligt. Jag har därför bestämt mig för att ge killarna - för det är killar jag har just nu i ettan - ett litet bokbad. För flertalet kan detta vara sista gången de får en vuxen guide in in i några berättelser, som öppnar nya perspektiv och utmanar deras fantasi på ett sätt som bara en bok kan göra. För andra blir det en rejäl skjuts in i läsandet inför de frivilliga och högskoleförberedande kurserna Svenska 2 och Svenska 3.

En eller två böcker brukar man hinna med i den obligatoriska svenskkursen på yrkesprogram, men jag har alltså bestämt mig för fyra ganska olika romaner: När hundarna kommer av Jessica Schiefauer, inspirerad av mordet på John Hron, Onanisterna av Patrik Lundberg, humoristisk feelgood om uppväxt och tillhörighet, Jag, En av David Levithan om oövervinnerlig kärlek  och den prisbelönta deckaren Saknad av Karin Alvtegen. Detta är min egen lilla kompott, hopkokad inte minst utifrån tips från andra lärare i det utvidgade kollegiet. Min förhoppning är att några elever ska gilla alla romanerna, och att alla ska gilla någon av dem.

Vis av tidigare erfarenheter erbjöd jag redan första veckan eleverna att ladda ner en ljudfil till romanen på sina datorer, inte bara till dem med dokumenterade läs- och skrivsvårigheter, utan till alla som ville ha:
- Ni kan läsa och lyssna samtidigt, sa jag.
- Behövs inte alls, sa de och tittade på varandra. Efter en månad har halva klassen laddat ned ljudfilen. Headset i öronen och näsan i boken.

Jag hade ingen detaljerad plan för hur jag skulle lägga upp detta, bara en tågordning och några idéer till slutuppgifter om varje bok. Ett var i alla fall säkert: skulle jag lyckas med ett bokbad, måste jag ha boksamtal. Att prata om böcker motiverar till fortsatt läsning, stärker förståelsen och ger mig kunskap om hur eleverna tänker kring berättelserna. Jag har som svensklärare arbetat med boksamtal tidigare, men inte alls så konsekvent och strukturerat som nu. Först lade jag upp en plan att ha samtal varje vecka, men insåg genast att det skulle bli alldeles för tjatigt och tidsödande. Det blev varannan gång: tre boksamtal i grupper om fem eller sex och däremellan skriftliga frågor. Jag kontrollerar alltså varje vecka att var och en har läst. Annars är det meningslöst.

Det första samtalet var lite trevande, och några hade fuskat lite med sin läsning. Sen märkte de att det inte gick att komma undan, och redan i de skriftliga svaren veckan därpå märktes en klar förbättring. Efter samtal två var jag lyrisk. Tänk att det kan ge så mycket att diskutera en och samma berättelse med fyra grupper i rad! De tänker olika, lyssnar på varandra, tänker ett varv till och lär av varandra, utan att jag behöver styra upp det så mycket mer än genom att ställa mina frågor. Efteråt vågade jag göra det som man ska vara lite försiktig med i början: jag frågade klassen vad de tyckte om samtalen. Många svarade att de förstod mycket bättre och fick ut mer av boken.


Vid den tredje samtalslektionen började några elever bli varma i kläderna, medan andra istället började tröttna på upplägget. So far so good, ta i trä. Vi har nu snart arbetat oss igenom När hundarna kommer, ca 50 sidor i veckan, med högläsning, boksamtal, skrivuppgifter, egen läsning i skolan och läsläxa. Vi är i gång. Jag har satt fan i båten, och nu är det bara att ro honom i land. Att undervisa i svenska på yrkesprogram är en balansgång. Pressar jag för hårt, slår det tillbaka. Pressar jag inte alls, händer inget. Med fyra böcker, stark tro och en hel del jävlar anamma ska jag tillsammans med grabbarna flytta fram gränsen för vad som är möjligt.

Här är hela mitt upplägg för När hundarna kommer av Jessica Shiefauer:



Vecka 1: Högläsning s 13-23 och samtal i smågrupper och i helklass

Egen läsning. Läsläxa t o m sidan 48.

  • Vad gillar du i texten?
  • Vad gillar du inte?
  • Är det något som är svårt att förstå?
  • Känner du igen texten/berättelsen?
  • Försök att kort beskriva de fyra karaktärerna Isak, Anton, Ester och Veronika.
  • Vad får du för känsla inför Ruben?


Vecka 2: Högläsning s 51-57 och boksamtal 1 i smågrupper

Egen läsning. Läsläxa t o m sidan 92.

  • Vad gillar du i texten?
  • Vad gillar du inte?
  • Är det något som är svårt att förstå?
  • Vilka mönster ser du i texten?
  • Varför blir det just Isak och Ester?

·         På sidorna 24 till 26 får vi en skymt av Simon. Vilket intryck får du av honom?


Vecka 3: Högläsning s 95-100 och skrivuppgift 1

Egen läsning. Läsläxa t o m sidan 131.

  • Vad gillar du i texten?
  • Vad gillar du inte?
  • Är det något som är svårt att förstå?
  • Vilka mönster ser du i texten
  • Beskriv stämningen kring Isaks och Esters föräldrar. Vad är skillnaden?
  • Anton brukar gå ut med grannens hund. Hur reagerar han – även efteråt - när han får veta att den är död?
  • Isak börjar förändras mot Ester. Vad är det som händer?
  • I texten förekommer otäcka beskrivningar av djurplågeri. Vad har du för tankar kring dem som håller på med det och vad det beror på? Var finns Anton i allt detta?


Vecka 4: Högläsning s 132-137 och boksamtal 2

Egen läsning. Läsläxa t o m sidan 181.
  • Vad gillar du bäst i texten till idag?
  • Vad gillar du inte eller reagerar på?
  • Hur ser du på Antons förändring fram till mordet? Hade någon kunnat se signalerna i tid och stoppa tragedin?
  • Ruben stirrar in i Antons ögon och säger: "Knä om knä, Anton. Knä om knä. När kriget kommer." Vad menar han med det?"
  • Är det något annat som du inte riktigt förstår i texten?
  • Vad tror du resten av boken handlar om?
Vecka 5: Högläsning s 182-185 och skrivuppgift 2
Egen läsning. Läsläxa t o m s 219.

  • Hur reagerar olika medlemmar i Antons familj på att han är gripen för mordet på Simon?
  • Ester tar en ny roll i Isaks familj. Hur ser den ut och vad är det som driver henne?
  • Varför vill inte Anton berätta om Rubens del i brottet, och vad får honom att ändra sig?
  • Anton liknar dödsmisshandeln vid en dans(s 173). Varför det? Vilka är dina egna tankar om det?

Vecka 6: Högläsning s 223-228 och boksamtal 3

Egen läsning. Läsläxa t o m s 264.

  • Varför är Esters föräldrar oroliga? Har de skäl till det, tycker du? Hur tycker du att de hanterar situationen?
  • Ester vill vara med på rättegången, men Isak vill inte ha henne med. Varför har inte Isak gjort slut? Kan du förstå hur båda tänker?
  • Vad betyder bokens titel När hundarna kommer, och varför valde författaren just den, tror du?

Vecka 7: Högläsning s 267-270 och skrivuppgift 3

Egen läsning. Läxa att läsa ut boken.

  • Ester skyller på hundarna för att det inte är som förr mellan Isak och henne. Stämmer det verkligen? Vad betyder hundarna för Isak och för hans familj?
  • Vad är det Anton har förstått om sig själv(s 238) efter mordet? Kan du förstå det på något sätt?
  • Isaks mamma är tacksam för att Ester har stött familjen, men hennes egna föräldrar tycker att hon har riskerat sin hälsa? Vem har rätt?
  • Anton straffas (s 267-270) för att han har berättat sanningen. Borde han ha tagit på sig hela skulden för att klara sig?

Vecka 8: Genomgång om verklighetsbakgrunden och slutuppgift

Powerpointpresentation och separat dokument. Läs en intervju med författaren Jessica Schiefauer och skriv en personlig reflektion med citat och källhänvisningar.

Slutuppgift om När hundarna kommer av Jessica Schiefauer


”Om vi betraktar dem som monster, då har de aldrig någon anledning att bli något annat”, säger Jessica Schiefauer i en intervju om hennes roman När hundarna kommer. Hon har valt att i sin bok försöka förstå hur en ung pojke kan bli en mördare. Hur lyckas hon med det? Går det att förstå?


Läs intervjun med Jessica Shiefauer. Skriv din personliga reflektion med dina egna tankar om brottet och om Schiefauers roman. Ange noggrant dina två källor med författare, titel, plats(endast artikeln) och datum/årtal. Använd gärna citat från boken och intervjun, som du tycker är speciellt intressanta. Skriv på vårdad svenska. Lämplig omfattning: 300-600 ord.

”Omvärlden dömer familjerna”















Medierna beskriver gärna unga förövare som monster, men de är fortfarande människor även om de har begått monstruösa handlingar, säger Jessica Schiefauer. Foto: Beatrice Lundborg

Av Lotta Olsson. Publicerad i Dagens Nyheter 2015-08-14

För tjugo år sedan mördades John Hron av fyra nynazister. Sedan dess har Jessica ­Schiefauer velat skriva om grova våldsbrott som begås av unga förövare. Hennes nya roman är en kärlekshistoria med ett påhittat fall.

När Jessica Schiefauer var sjutton år 1995 och bodde i Kungälv begicks ett av Sveriges mest uppmärksammade mord i Kode strax utanför staden. Fjortonårige John Hron blev brutalt mördad av fyra nynazister, varav den yngste var femton år.

– Det är tjugo år sedan nu, och jag har flera gånger tidigare försökt hitta ett sätt att skriva om den här sortens händelse. Parallellt med den stora, vidriga berättelsen kunde jag se en annan i ögonvrån, säger Jessica Schiefauer.

”När hundarna kommer” handlar om kärlekshistorien mellan tonåringarna Ester och Isak, som ändras i grunden när Isaks lillebror är med och mördar en skolkamrat. Jessica Schiefauer har närstuderat en rad liknande grova våldsbrott med unga förövare och offer, och konstruerat ett eget fall. Vad är det som gör vissa ungdomar till mördare?

– Alla försöker hitta förklaringar, och skyller gärna på familjen eller uppväxtmiljön. Men en del är oförklarligt. Däremot har jag hittat ett par yttre gemensamma nämnare som faktiskt fick mig att rysa: påfallande ofta har brotten begåtts vid vatten, och påfallande ofta runt skolavslutningstiden eller skolstarten.

Mordet är ett stumt centrum i romanen, där Isak och Ester mest är upptagna av varandra. Isaks lillebror Anton syns fram till dess bara i periferin. Han är den som sitter i köket och äter frukost när Ester vaknar hos Isak, en vag familjemedlem som bor i samma hus.

När Anton börjar umgås med en äldre kille sätts stenen i rullning, och när mordet begås rämnar världen. Inte bara för offret och hans familj, utan även för Anton och hans familj. Familjen där yngste sonen plötsligt har blivit en mördare. Brottet är fruktansvärt – men Anton är ju fortfarande Anton, som en gång var den lille killen som älskade familjens hund mest av alla. Och som inte själv förstår hur det oerhörda kunde hända.

– Jag har naturligtvis tänkt mycket på hur jag skulle kunna berätta om förövare utan att det låter som om jag förminskar det förfärliga i själva mordet. Den katastrofen är så ofantlig, hur kan man då ha någon som helst sympati kvar för förövaren och hans familj? Medierna beskriver gärna unga förövare som monster, men de är fortfarande människor även om de har begått monstruösa handlingar, säger Jessica Schiefauer. Hon funderar en stund och säger:

– Om vi betraktar dem som monster, då har de aldrig någon anledning att bli något annat.

Under arbetet med boken har Jessica Schiefauer mött förvånansvärt många människor som har ett stort behov av att tala om liknande händelser. Just detta: att vara anhörig till en förövare, och den omöjliga känslokrocken i att någon i ens närhet har begått ett fruktansvärt brott.

– Det påverkar så mycket. Föräldrarna rannsakar sig själva i oändlighet: vad gjorde de för fel?

Omvärlden dömer familjerna hårt. Men det är ofta inte så enkelt. Grupptrycket verkar också vara en gemensam faktor i alla de här fallen, ungdomarna har hetsat varandra till allt värre våld.
I När hundarna kommer går Isak nästan sönder av sin förtvivlan. Han blir totalt beroende av Ester, som i sin tur överger sin egen familj för att stötta Isak. Var går gränsen mellan beroende och kärlek?

– Ester är ju så gränslöst kär. Det är som att hon inte ens finns när Isak inte ser henne! Då är hon beredd att göra vad som helst för Isak.

Som en underström i boken finns relationen med hundarna. Isaks familj har haft en hund tidigare, och skaffar vakthundar när hoten mot familjen växer efter katastrofen.

– Jag visste från början att familjen skulle skaffa vakthund, och ett kapitel började: ”Hundarna kommer”. En författarkollega, Johanna Thydell, läste det och sa att det var en ovanligt bra titel. Då började jag fundera över hundar, flockbeteenden och hur vissa använder hundar som vapen. I vissa fall är det så tydligt att hundar är en förlängning av ägaren.

– Och tja, visst påminner hundar om människor.